Någon jag saknar, får bli några jag saknar då. Jag saknar Malin, min tvillingsjäl som jag har hängt ihop med sen vi var 11. Första gången vi träffades sov jag på en lektion och hon, tjejen från landet, blev presenterad för klassen. Det jag kommer ihåg var att läraren sa mitt namn och sen kom hon och satte sig bredvid mig. Det var kärlek vid första ögonkastet, ja när jag väl hade vaknat till då. Sedan dess har vi skyddat och ställt upp för varandra oavsett situation.
Jag saknar även Pernilla, min lillasyster. Tjejen som växte upp i blå velourdress och har de vackraste blåa ögon jag vet. Kvinnan som är en av de bästa i världen och som jag förmodligen skulle offra en hand för om det behövdes. Lillasystern som jag alltid kommer att älska och göra allt jag kan för att vara nära, skydda och få vara en del av livet med.
De där två som förgyller hela dagar med bara ett telefonsamtal. De där två som jag hoppas alltid är vid min sida oavsett om det är många mil mellan oss. De där två som alltid kommer att ha en enorm betydelse för mig och som jag älskar mer än jag kan beskriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar